Måndag 6/7 -09
Så var den "stora" dagen kommen, NCC's 30-åriga jubileumseskader skall ta sin början.
Zedna, DreamCat samt Albatross med besättningar ligger förtöjda i vallgraven till Vadstena slott och väntar ivrigt på de andra eskaderdeltagarna. Jojomän nog kan vi se ett antal östkustbåtar komma ute vid den yttre piren, White Cat, Lady Cat leder gänget och vår hamnkapten Gert fick mycket att göra. Allt gick som på smorda bakplåtar och efter en kort stund var vi åtta båtar på plats, nu fattas sex båtar för att vi skall bli fulltaliga. Västkust och Vänernbåtarna har anmält sin ankomst till ett par timmar senare på grund av ett blåsigt Vättern.
Den goa torra sommaren har tyvärr övergått i lite mer ostadigt väder och vi tar ett snabbt beslut att hyra in oss i slottet för vår välkomstceremoni.
Klockan nitton var det dags för vår ordförande, Hasse, att i dom djupa källarvalven, hälsa alla välkomna och med välkomnandet följde lite gott bubbelvatten samt läckra munsbitar i form av små tunnbrödsrullar med gott i mellan.
Tisdag 7/7
Vilo och upptäckardag av Vadstena som vi turister säger. Infödda kallar sin stad Vasstena och ännu mer infödda säger Vassna.
Chans att träffa nunnorna, besöka kyrkan, åka sightseeingtåget och mycket annat, inklusive den mysiga butiken med den gröna skylten, nej inte apoteket. Allt detta och båtsnack därtill, genomfördes innan det var dags för nattvandring på slottet klockan 21.30. Tänk, vi träffade Gustav Wasa och andra prominenta personer. Mindre prominenta får vi väl säga att herrarna i kanontornet var, men väl så livliga och ivriga att lära oss hur man laddade en kanon på den gamla "goda" tiden. Fjuttigt var det i alla fall inte. Besöket avslutades i kanongångarna med en för året väldigt tidig glögg.
Onsdag 8/7
Avsegling mot Visingsö, maffigt värre med alla dessa goa båtar på väg ut genom Vadstenas hamn. Först gick Zedna och DreamCat tog kön. Alla med? Räkna, räkna och räkna en gång till, jodå alla med ut på en lugn och fin Vättern. Soligt, lite vind och kompassen visade söderut, förbi det magnifika Omberg, mer än 100m på ekolodet och vi kunde se Visingsö i fjärran, dit vi skulle anlända några timmar senare.
Visingsö tog emot oss med öppna famnen, platser var ordnade t.o.m sjörädddningen hade fått maka på sig denna dag. Tyvärr var det inte bara hamnen som öppnade famnen utan också vädergudarna i form av Tor’s hammare och därtill hörande ösregn. Av den trevliga kvällen på piren/bryggan blev intet. Ett kort skepparmöte iförda paraply och regnställ blev det i alla fall. Några hann också med en tur med Visingsö’s berömda Remmalag.
Torsdag 9/7
Vaknade till en något ostadig dag men inte värre än att vi kastade loss och denna gång pekade kompassen norrut mot Hjo. Lite gungit, lite regnit och lite blåsit, många it, men Hjo siktades efter ett par, tre timmar. Även här var det reserverat plats för oss, men istället för att ligga tre i bredd fick vi in båtar på andra lediga platser. Upp med stor flaggning och vi var redo att ta oss an Hjo. Fram till klockan nitton var det fria aktiviteter såsom att titta på Hjo, spela boule, spendera pengar och/eller fika på något mysigt cafe’.
Nu var dags för vår sedan länge planerade tre-tre rätters middag. På rad som gäss tågade vi, under paraply, till cafe’ Grönköping som första stopp på vår kulinariska kryssning mot mätt mage. En mycket god toast med rökt Hjo-sik eller grekisk sallad fanns att tillgå. Efter en timma eller så, var det gåsamarsch igen mot restaurang Strand. Här var det Vätternröding och Wienerschnitzel som stod på menyn. Återigen verkade alla nöjda med sitt matval och magarna började ta form. På’t igen men denna gång var marschen lite vidlyftigare om man får uttrycka sig så. Konstigt vad röding och kalv har för inverkan på människan. Sista anhalt blev restaurang Bryggan, på krypavstånd till våra kattor. Här fanns inget val, utan eskaderledningen hade bestämt att vi skulle avsluta vår matmarsch med Knäckflarn ala’ Hjo. En värdig avslutning tyckte många och våra magar hade en ännu finare rundning.
Fredag 10/7
En blåsig morgon med lite regn hängandes över oss. Snabbt skepparmöte på kajen och enhälligt beslutades för avgång mot Karlsborg. Men först skulle det inhandlas doningar för den förestående grillkvällen hos CSS i Karlsborg. Ut på ett vresigt Vättern och vi alla fick känna på vad Vättern kan göra mot en Nauticat om den vill och det ville den. Vi var nog många som tyckte det var skönt att komma i både vind och sjölä bakom udden vid inseglingen mot Karlsborg.
Väl mottagna och förtöjda donades för kvällens grillfest. Det pyrde och rök lite varstans från grillarna men hur det nu gick till så åt vi tillsammans och samtidigt i CSS klubbstuga och trevligt hade vi. Stor prisutdelning förrättades av Hans och Siw i aktivitetskommiten. Vi hade inför varje etapp fått "lite" kluriga frågor att motionera hjärncellen med. Många fina priser blev det som hittade glada vinnare.
Under middagen dök Tor Axelsson upp och berättade för oss om Vättern, Göta Kanal och Forsviks Bruk.
Lördag 11/7
Avslutningsdag!!! Men ser man på, det regnar idag med, härligt att vädret är så jämnt och fint. Tre båtar avgick mot Forsviks Bruk med glada eskaderdeltagare. En timma senare var vi förtöjda bredvid Erik Nordewall, en fiolbåt som byggs enligt gamla ritningar och teknik. Tor Axelsson guidade oss runt på Forsviks Bruk i ett par timmar och avslutade med en fika på brukets kaffestuga. Tillbaka i Karlsborg lite rast och vila före dunder och brak på Carlsborgs fästning. Efter uppsnyggning och med bästa gåbortkostymen på var det dags för eskaderavslutning. En avslutning som började med sprattelvatten som sig bör och till detta gott tilltugg. Under inmundigande av detta goda var det hög tid för deltagarna att rösta på bästa och snyggaste smörkniven. Varje båt hade blivit förärade en enepinne av Yvonne & Göte. Denna pinne skulle under eskaderns gång förvandlas till en formidabel smörkniv. Vilken förnämlig konstnärlig förmåga som lurar hos nauticatbesättningarna, nja kanske inte hos alla men hos dom flesta lurar det, prisutdelning av fina NCC-prylar blev det och alla kände sig som en liten träsnidare för ett tag. På Ida’s Brygga stod peronalen beredda att ta emot oss och servera en trerätters avslutningsmiddag. Mycket gott serverades och vi hoppas att alla var nöjda med sina respektive val.
Efter god mat och dryck avslutade vi kvällen och hela eskadern med avtackning och farväl.
Hemfärd
Text och bilder Irene och Rolf Nilsson på "Dreamcat"